Presentation av instrumenten

Genrep inför påvebesöket i oktober 2016. Lunds domkyrka. Nyckelharpa, violin och persisk kamanche.

Genrep inför påvebesöket i oktober 2016. Lunds domkyrka. Nyckelharpa, violin och persisk kamanche.


Foto: Jenny Baumgartner

Foto: Jenny Baumgartner

Violin

Mitt huvudinstrument är violin. När jag var i 6-årsåldern såg min far en annons i lokaltidningen om en spelman (Sigurd Enholm) i grannbyn Lappfjärd som skulle hålla nybörjarkurs i fiol. Pappa tog bilen till närmaste musikaffär 100km bort och köpte fem fioler och stråkar. Sen åkte hela familjen på kurs. Spelmannen fick ägna största delen av första lektionen åt att försöka stämma alla dessa fioler. För mig var kursen ett trevligt första möte med instrumentet och efter vår första spelning på ett ålderdomshem fick vi ärtsoppa till lön.

Violinen jag har är egentligen flera. Botten är gammal, antagligen från 1700-talet och möjligtvis från Italien. Snäckan kan vara från samma instrument och är ovanligt smal och smäcker. Locket och halsen byttes ut och instrumentet renoverades av en känd violinbyggare vid namn Ferdinand Homolka i Prag år 1870. Instrumentet har varit i min ägo sedan 1990 då min första lärare på musikskolan, Anton Kadlcik sålde den till mig. Jag har alltså haft den i min ägo i närmare 30 år!


Kamanche

Historien om violinen är faktiskt väldigt sammanlänkad med historien om kamanchen. Det sägs att violinfamiljens instrument härstammar från mellanöstern och att kamanchen är föregångaren. Sen har inspiration från den utvecklade violinen vandrat tillbaka och bl.a. lett till att man lagt till en fjärde sträng på kamanchen.

Kamanche av azerbadjansk modell.  Foto: Nelson Cardozo

Kamanche av azerbadjansk modell.

Foto: Nelson Cardozo

Den kamanche jag har använt mest är den persiska kamanchen. Jag har spelat både persisk och kurdisk musik från Iran, men också använt den mycket i "klassiska" sammanhang, t.ex. i Tusen och en natt på Malmö Opera och på kulturhuset Spira i projektet Sagor ur jordens skattkammare.
Den azerbadjanska kamanchen har ett lite nasalare ljud och den använde jag till trion Hawar, där vi spelade kurdisk musik från Turkiet.

Lite mer info om instrumentet:
Kamanche är ett stråkinstrument med 4 strängar. Namnet kommer från persiskans "kamân" - stråke och "che" - liten. På engelska kallas den även "spiked fiddle". 

Kamanchen är vanlig i klassisk musik från exempelvis Iran, Armenien, Azerbadjan, Uzbekistan, Turkmenistan och de kurdiska regionerna. Det förekommer med olika namn och i något olika variationer. Det gemensamma är att man håller instrumentet vertikalt och att det vilar på en s.k. stackel, en metallpinne. 

Och slutligen ett tips för den som vill lyssna på en riktig mästare, kolla in Kayhan Kalhor.


Bild från Klosterkyrkan i Ystad 2016, konsert med Zarassi Trio.

Bild från Klosterkyrkan i Ystad 2016, konsert med Zarassi Trio.

Nyckelharpa

Nyckelharpa är ett stråkinstrument med tangenter (nycklar eller knavrar) som trycker mot strängarna för att avdela strängen för önskad tonhöjd. För att frambringa ljud används en stråke. Det karakteristiska nyckelharpljudet uppstår genom resonanssträngar som finns under spelsträngarna. Nyckelharpan hänger på magen på den som spelar ungefär som en gitarr, och stråken förs nästan lodrätt upp mot den spelandes mage.

Min nyckelharpa är byggd av  Enar Magnusson i Obbola utanför Umeå. Han har också byggt en av mina stråkar. Den andra stråken köpte jag av instrumentbyggaren Jan-Erik Wideberg i Eslöv.


Dan Nhi

Dan Nhi är ett vanligt instrument bland många minoritetsgrupper i Vietnam. I Vietnams södra provinser kallas instrumentet också Dan Co. 

Dan Nhi:n är en slags violin med två strängar. Man håller instrumentet framför sig som en liten cello och spelar med en stråke, som sitter fast med taglet mellan strängarna. Förut var strängarna gjorda av silke, men idag föredrar man moderna metall-strängar. Instrumentkroppen är täckt av ett ormskinn och stråken görs av bambu eller trä och taglas med hästhår.

Den moderna Dan Nhin är närmast identisk med den kinesiska Erhun.

Under min utbildning på Musikhögskolan i Malmö halkade jag in på en kurs i Vietnamesisk musik, som sen blev kursen "Musik i Sydostasien". Jag började lära mig spela Dan Nhi och under de år kursen fortgick - den var en del av ett större SIDA-projekt - hann jag med de övriga på kursen besöka Vietnam två gånger för att få undervisning på Hanois konservatorium och mer kunskap om musiken och kulturen i Vietnam. 
Här är en traditionell låt ur Cheo (vietnamesisk musikteater) Loi Lo.

Dan Nhi

Dan Nhi